Söndags ångest
Då var ännu en vecka förbi så fort tiden går, det är inte sant. Redan November och snart är det dags för flytt till landet och allt. Det ser jag verkligen framemot. Nästan varje dag denna vecka har jag varit där ute, bara längtar tills allt ska bli klart. Men det är klart man kommer säkert sakna vissa fördelar med att bo i stan, men samtidigt det tar enbart 25 minuter in till stan så det är ju inte långt. Mycket är kvar att göra men mycket har också gjorts. Denna vecka sätter vi igång med arbetet av vårat nya badrum. Kommer bli mycket intressant att följa arbetsgången, från inget till ett nytt och fräscht badrum.
Ofta tänker jag på vad farmor tycker om det vi gör med hennes hem, men jag tror att hon gillar det vi gör och att hon gläds över att vi flyttar dit. En sak jag ångrar är att jag aldrig sa till henne hur mycket jag tyckte om henne. Mellan henne och mig så gav tystnaden en ny betydelse. Vi kunde sitta tysta utan att säga nått ändå visste vi var vi hade varandra. Jag var kanske inte samma person då som jag är idag men idag så tänker jag ofta på det och saknar henne oerhört mycket. Det är så mycket som vi människor tar förgivet, t.ex. att släktningar och vänner alltid finns där, men en dag tar det slut. Så tar vara på tiden vi har tillsammans för en dag så är det slut och försök alltid visa vad du känner för dina medmänniskor, det gjorde inte jag och det ångrar jag idag. Tänk vad livet skulle vara annorlunda om farmor hade funnits kvar idag, då tror jag att hon och jag hade kommit ännu närmre varandra. Tack farmor för allt du gjort!
Nu ska jag inte göra ett sorgligt och deprimerande inlägg utan jag vill lyfta fram de bra sidorna och ta nya steg framåt i livet. Den livsglädje jag har fått av sorg hjälper mig i mitt dagliga ´liv som människa, det stärker mig mer än vad jag trodde det kunde göra. Sorg kan också bidra till inre styrka och livskvalitet.
Så tar vara på tiden ni har med vänner och bekanta. Se varje stund som unik och gör något bra av det, för imorgon vet man inte vad som händer....
Ofta tänker jag på vad farmor tycker om det vi gör med hennes hem, men jag tror att hon gillar det vi gör och att hon gläds över att vi flyttar dit. En sak jag ångrar är att jag aldrig sa till henne hur mycket jag tyckte om henne. Mellan henne och mig så gav tystnaden en ny betydelse. Vi kunde sitta tysta utan att säga nått ändå visste vi var vi hade varandra. Jag var kanske inte samma person då som jag är idag men idag så tänker jag ofta på det och saknar henne oerhört mycket. Det är så mycket som vi människor tar förgivet, t.ex. att släktningar och vänner alltid finns där, men en dag tar det slut. Så tar vara på tiden vi har tillsammans för en dag så är det slut och försök alltid visa vad du känner för dina medmänniskor, det gjorde inte jag och det ångrar jag idag. Tänk vad livet skulle vara annorlunda om farmor hade funnits kvar idag, då tror jag att hon och jag hade kommit ännu närmre varandra. Tack farmor för allt du gjort!
Nu ska jag inte göra ett sorgligt och deprimerande inlägg utan jag vill lyfta fram de bra sidorna och ta nya steg framåt i livet. Den livsglädje jag har fått av sorg hjälper mig i mitt dagliga ´liv som människa, det stärker mig mer än vad jag trodde det kunde göra. Sorg kan också bidra till inre styrka och livskvalitet.
Så tar vara på tiden ni har med vänner och bekanta. Se varje stund som unik och gör något bra av det, för imorgon vet man inte vad som händer....
Kommentarer
Trackback
